En liten flicka frågade sin storebror något som hon grubblat länge över. "Jonas, kan man se Gud?"
Jonas var inte så intresserad av sin lillasysters grubblerier, så han avfärdade henne med ett: " Nej dummer. Gud är så långt upp i himlen så att han är omöjlig att se."
Men flickan var inte nöjd med svaret, så någon dag senare frågade hon sin mamma: "Mamma kan man se Gud?" Mamman svarade så ärligt hon kunde: " Nej älsklingen min, det kan man inte. Gud är kärleken som bor i våra hjärtan, men vi kan inte se honom."
En tid senare tog flickans farfar med henne på en fisketur. När dagen precis höll på att avslutas i en magnifik solnedgång satt flickan och hennes farfar tysta tillsammans. Flickan tittade på sin farfar, vars ansikte var fårat efter ett långt liv, men som utstrålade lugn och trygghet. Hon bestämde sig för att ställa frågan hon grubblat över en gång till. "Farfar, kan man se Gud?"
Den gamle satt tyst en lång stund. Sedan vände han sig mot sin sondotter och svararde med ett litet leende: " Vet du, det börjar bli så att vart jag än tittar, så ser jag ingenting annat än Gud."
Texten är tagen ur en bok som heter det är aldrig kört.
Den här texten älskar jag. Den visar på hur man kan svara i olika åldrar. Jag kan hålla med Storebrodern om att Gud är så högt upp i himlen att han inte syns, för det gör han inte men vi kan känna hans närhet att han finns hos oss när vi har det jobbigt.
Det är likaså med mamman som säger att gud är kärleken i våra hjärtan, för det är han han finns i oss. Han finns i våra hjärtan och i vår kärlek för vi får kärlek ifrån honom och vi kan ge vidare av den kärlek vi fått av Gud.
Den gamle som sa att han kunde se Gud vart han än tittade är också sant eftersom Gud en gång har skapat allt och finns i allt vi ser.
Vi vet inte hur Gud ser ut men vi vet det att han finns hos oss i allt vi gör.
det finns en text som handlar om en person som ser två par fotspår i sanden, men under hans svåraste tid ser han bara ett par fotspår och frågar Gud "var fanns du när jag hade det svårt"?
Då svarar Gud att det var då jag bar dig. Den visar på att när vi har det svårt i livet finns Gud där och hjälper oss. Det kan jag känna nu i min sorg att han finns där för mig och tröstar mig och hjälper mig. Jag kan tala med honom igenom bönen, att jag ber till honom och han svarar mig kanske inte genom ord utan genom vissa handlingar. Men jag vet att Gud finns och hjälper oss när vi har det svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar