Den ljuvliga våren är här heter en sång som jag sjöng med barnkören i Fagerhult idag. Och det passar idag för solen skiner och himlen är nästa klar blå. Då får man vår känslor.
I måndags var jag i Skara och träffade mina volontär kompisar igen och då var vi domkyrkan och vi var ute på stiftsgården flämslätt och åt massor av god mat. För som volontär har man inte så mycket pengar så då mot slutet av månaden blir det typ pasta och köttfårs hela tiden.
Skara domkyrka är väldigt stor och gammal det var kul och se. Skara domkyrka är större än strängnäs domkyrka visst den är också fin men skara är finare tycker jag.
JAg sitter här med ett armband på min handled det står W.W.J.D What.Would.Jesus.Do. Och när jag tänker på min mormor som nyligen dött så kan jag känna att Gud finns där och och tröstar mig, han hjälper mig i min sorg. Och jag kan med sannolikhet säga att min tro har stärkts genom att min mormor dog. För jag ber mer och i bönen kan jag tala med Gud om det som jag inte kan säga till någon annan. För till Gud kan du säga vad du vill och känner att du vill tala om för någon. För Gud går inte och säger det till någon. Och han svara dig, kanske inte med ord men på ett annat sätt. Och ibland när livet känns tungt kan jag fundera på vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen. För för mig är Gud och Jesus en stötte pelare för mig. Dem finns alltid där för mig och om jag behöver hjälp så kommer hjälpen ifrån dem, det vet jag.
Bilden har jag tagit i Skara domkyrka och från klocktornet. För vi var uppe och klättrade där. Det var en fantastisk upplevele.
Här kommer liten text som ger mycket MVH Roy.
SvaraRaderaHan som vi inte känner är mitt ibland oss.
Herre Kristus, du fanns alltid i mitt inre,
men jag viste det inte.
Du fanns där, men jag sökte dig inte.
När jag upptäckte dig blev min brinnande längtan
att du skulle bli mitt allt. Så tändes en eld.
Ofta glömde jag dig.
Men du upphörde inte att älska mig.
En stilla längtan efter närhet
”Mitt ibland oss står en som vi inte känner.”
Var du än befinner dig på denna vår jord, du som vill fatta hemligheten som gömmer sig i ditt hjärtas djup, förnimmer du inte där inne, om än aldrig så flyktigt, en stilla längtan efter en närhet.
En sådan stilla förväntan, en stilla längtan efter Gud, är redan i sig en spirande tro.
Han, som vi inte känner, är mitt ibland oss. Mer tillgänglig för den ene, mer dold för den andre. Med förundran kan båda få höra honom säga: ”Varför är du rädd? Se, här är jag, Jesus, Frälsaren. Jag älskade dig först ….. du är min stora glädje.”
Du är säkert medveten om hur bräckligt ditt svar kan vara.
Du överrumplas ofta av Evangelistens radikalitet.
En av dem som först kom till tro utropade: ”Jag tror, hjälp min otro.”
Ta fasta på detta en gång för alla: varken tvivel eller känslor av gudsfrånvaro innebär att hans heliga Ande lämnat dig.
Vad Gud begär av dig är att du i tillitsfull tro överlåter dig åt Kristus och att du öppnar dig för hans kärlek.
Även om du slits åt olika håll är det avgörande steget ditt, ingen annan kan ta det i ditt ställe.