hemma i habo

Nu e jag hemma i Habo igen efter begravningen som var jätte fin.
Det är så jäkla skönt att vara i Habo igen och få vara för sig själv. JAg somnade när jag kom hem till lägenheten, det var så skönt. Man blir verkligen trött av att åka tåg men det är bättre än buss i alla fall.

Skriver om ett tag igen!
ha de bra

Kan man se Gud?

En liten flicka frågade sin storebror något som hon grubblat länge över. "Jonas, kan man se Gud?"

Jonas var inte så intresserad av sin lillasysters grubblerier, så han avfärdade henne med ett: " Nej dummer. Gud är så långt upp i himlen så att han är omöjlig att se."

Men flickan var inte nöjd med svaret, så någon dag senare frågade hon sin mamma: "Mamma kan man se Gud?" Mamman svarade så ärligt hon kunde: " Nej älsklingen min, det kan man inte. Gud är kärleken som bor i våra hjärtan, men vi kan inte se honom."

En tid senare tog flickans farfar med henne på en fisketur. När dagen precis höll på att avslutas i en magnifik solnedgång satt flickan och hennes farfar tysta tillsammans. Flickan tittade på sin farfar, vars ansikte var fårat efter ett långt liv, men som utstrålade lugn och trygghet. Hon bestämde sig för att ställa frågan hon grubblat över en gång till. "Farfar, kan man se Gud?"

Den gamle satt tyst en lång stund. Sedan vände han sig mot sin sondotter och svararde med ett litet leende: " Vet du, det börjar bli så att vart jag än tittar, så ser jag ingenting annat än Gud."

Texten är tagen ur en bok som heter det är aldrig kört.

Den här texten älskar jag. Den visar på hur man kan svara i olika åldrar. Jag kan hålla med Storebrodern om att Gud är så högt upp i himlen att han inte syns, för det gör han inte men vi kan känna hans närhet att han finns hos oss när vi har det jobbigt.

Det är likaså med mamman som säger att gud är kärleken i våra hjärtan, för det är han han finns i oss. Han finns i våra hjärtan och i vår kärlek för vi får kärlek ifrån honom och vi kan ge vidare av den kärlek vi fått av Gud.

Den gamle som sa att han kunde se Gud vart han än tittade är också sant eftersom Gud en gång har skapat allt och finns i allt vi ser.

Vi vet inte hur Gud ser ut men vi vet det att han finns hos oss i allt vi gör.

det finns en text som handlar om en person som ser två par fotspår i sanden, men under hans svåraste tid ser han bara ett par fotspår och frågar Gud "var fanns du när jag hade det svårt"?

Då svarar Gud att det var då jag bar dig. Den visar på att när vi har det svårt i livet finns Gud där och hjälper oss. Det kan jag känna nu i min sorg att han finns där för mig och tröstar mig och hjälper mig. Jag kan tala med honom igenom bönen, att jag ber till honom och han svarar mig kanske inte genom ord utan genom vissa handlingar. Men jag vet att Gud finns och hjälper oss när vi har det svårt.

Jobb jobb !!!

Att jobba kan vara både roligt och tråkigt. Men som jag känner det är det roligt att vara volontär för det är ett omväxlande jobb. Man får träffa så många olika människor. Och höra deras livshistorier det är en unik sak.
Idag har jag haft öppethus för dem äldre jag läste en text om flicka som undrade om man kan se Gud. Alla tyckte om den och sa vilken fin text det var. Sen spelade en av tanterna två piano stycken för oss och det var vackert.
Nu ska jag snart ha konfirmander sen bär det av hem till Katrineholm. Jag missar andakten men det får gå för jag vill hem till katrineholm nu och träffa mamma igen och jag ska få kela och gosa med katter.
Vi har våran yngsta katt som älskar att få kela om han inte får tillräckligt med gos och kel går han och jamar efter en för han vill kela mera.

HA de bra nu.

Sängdags

Nu är det snart sängdags. Ska bli skönt att få sova.
Imorgon ska man träffa dem gamla igen och sen är det konfirmander och sen sticker man hem till KAtrineholm för begravning.
Ska bli jätte skönt att träffa mamma igen saknar henne jätte mycket.

Sov gott nu alla !!!!!!!
Det ska jag göra
(snark)

I väntan på arbete :D

Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli halv sju och Ikon börjar. Då hör man att en av prästerna är kvar och hur hon antagligen tror att hon är ensam kvar. Hon går nämligen och sjunger och visslar.Men det är ju bara trevligt att höra.

Den ljuvliga våren är här!!!!

Den ljuvliga våren är här heter en sång som jag sjöng med barnkören i Fagerhult idag. Och det passar idag för solen skiner och himlen är nästa klar blå. Då får man vår känslor.

I måndags var jag i Skara och träffade mina volontär kompisar igen och då var vi domkyrkan och vi var ute på stiftsgården flämslätt och åt massor av god mat. För som volontär har man inte så mycket pengar så då mot slutet av månaden blir det typ pasta och köttfårs hela tiden.
Skara domkyrka är väldigt stor och gammal det var kul och se. Skara domkyrka är större än strängnäs domkyrka visst den är också fin men skara är finare tycker jag.

JAg sitter här med ett armband på min handled det står W.W.J.D What.Would.Jesus.Do. Och när jag tänker på min mormor som nyligen dött så kan jag känna att Gud finns där och och tröstar mig, han hjälper mig i min sorg. Och jag kan med sannolikhet säga att min tro har stärkts genom att min mormor dog. För jag ber mer och i bönen kan jag tala med Gud om det som jag inte kan säga till någon annan. För till Gud kan du säga vad du vill och känner att du vill tala om för någon. För Gud går inte och säger det till någon. Och han svara dig, kanske inte med ord men på ett annat sätt. Och ibland när livet känns tungt kan jag fundera på vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen. För för mig är Gud och Jesus en stötte pelare för mig. Dem finns alltid där för mig och om jag behöver hjälp så kommer hjälpen ifrån dem, det vet jag.

Bilden har jag tagit i Skara domkyrka och från klocktornet. För vi var uppe och klättrade där. Det var en fantastisk upplevele.

En dag

Idag har jag varit hel ledig. Min handledare är på kurs så vi hade ingen St. Johannes klubb idag och då hade jag inget på hela dagen.
Så jag gick till jobbet och satte mig vid datorn och var ute på facebook.
Igår hade jag kul var i skara och träffade mina andra volontär kompisar som är i skara stift. Om ni undrar vad ett stift är så är det det som är en samling av flera församlingar.
Nu har ju snart mitt volontär år gått vart har det tagit vägen tiden har gått jätte snabbt snart flyttar man hem till Katrineholm igen. Det enda jag har saknat under den här tiden i habo är min familj mina vänner och naturligt vis min släkt och alla djuren.
Habo är en jätte fin stad, den är liten men fin och jag trivs här. Men det ska bli skönt att åka hem till Katrineholm på fredag och träffa mamma sen är jag ju ledig en hel vecka för att jag ska på min mormors begravning.
Kramar Ida

Ps bilden har fritidspedagogen Mattias tagit den finns även med under personal på församlingens hemsida.Ni kan också gå in på www.skuhabo.se så får ni veta vad som händer på ungdomsgruppen i habo.