Habo

Hej alla nu är jag i sverige igen óch kommer inom kort skriva om min resa till bremen.

Pappa

Den här versen är till Roger som har betytt väldigt mycket under min levnad för du har varit som en pappa för mig.

Kramar Ida

En Far

När du var riktigt liten

och någon annan varit stygg

så var hans stora famn

en plats där du blev trygg.

En far är nån som vet

att skydda sina kära.

Han vakar över dig

långt borta eller nära.

När lasset blir för tungt

och hotar att dig stjälpa

så finns han där till hands att stötta och dig hjälpa.

Som förebild han går

i livets långa trappa.

Och ingen är som han....

Han är din kära pappa!

Mormor

En momor

När mamma vill ha råd

har momor ofta svar.

För hon kan ösa ur

all kunskap som hon har.

Hon ställer ofta upp

när kaos hopar sig.

För barnbarn gör det svårt

att bara säga nej.

När barnbarn växer upp

finns mormordär som stöd.

Sin kärlek och sin tid

hon ger i överflöd.

Och fast det sällan sägs

är tacksamheten stor

att ha en sådan skatt

som mammas goa mor.

Min momor dog i mars i cancer. Och i höstas flyttade jag till Habo för att göra volontäråret i svenska kyrkan. Och hon följde med och fanns hos mig första tiden här som var så jobbig, hon stannade tre dagar. Efter ett tag fick jag syn på ett kort med denna versen på och jag skickade den till henne och hon blev jätte glad.

Min momor betydde allt för mig hon var den käraste personen i mitt liv och utan henne vet jag inte vad jag skulle ha tagit mig till. så nu hedrar jag hennes minne med denna versen på min blogg.

Morfar

En morfar

När mammas far blir morfar

han byter genareation.

Nu blir han så central

för ännu en person.

Hans stora hand känns trygg

på småbarns promenad.

Och om man blivit ledsen

kan morfar få en glad.

Han minns sin barndoms lek

som om det var igår.

Att barn vill göra hyss

är sånt som han förstår.

Så gott det känns att han

vill hålla lite koll

- att morfar står så nära

fast han finns på håll.

Denna text får mig att tänka min morfar. Som höll i vatten slangen när jag var liten och sprang rätt igenom duschen. Och han sjöng barnatro (en gammal sång om hur det var att förr i hemmet innan man flyttat ut) för mig många gånger.

Den här texten säger så mycket. den kommer ifrån ett vykort med en text som Siv Andersson har skrivit.

Snart

Snart åker jag till brehmen med volontärerna. och sen åker man hem till Katrineholm några sen tillbka till habo och sen iväg till 14 juni.

Sen bor man snart i katrineholm igen. här i habo går allt som vanligt inget nytt som händer direkt förutom att jag ska vara prinsessa på våran vår fest på söndag.


hej svejs